Norrländska Korrespondenten – 30 december 1863, sida 3

SD, massa Ouagad! ropade Scipio, i tet båda togo af fig fina gamla halmhattar och höfligt helsade på honom; hur går det, massa Qnagas Ha, massa, har ni något i lilla båten ter?7 Och negern gjorde i hemlighet en åtbörd, fom om han drucke. Fa, jag har något, hwiskade indianen, iafton funnen J få hemta ett prof, men ej medtaga få Itora flaskor fom sist. J måsten lefwa och låta lefwa, betänken att äfwen det största fat har en botten. Mever mind, masfa! grinade Scipio, brunz ga stor kalkon, god hs, få mycket pengar i New Orleans; mycet stryk här, sista gången Sambo er: tappad, Herre i himmelen sådana rapp! m(odt, godt, skrattade Quagas, det gör er einer na en annan gång, Men hwarföre stån J här och hängen mot dörren, fom funnes det inga bomullsfält mer i werlden? 3 måsten hafwa en mycket beskedlia uppfyninasman ?7 JFa, mycket beskedlig, fade Sam, skyagt seende fig omkring; förer alltid med sig något till fattia neger, sista gången, stor tjock piffa från New-DOrleans — der den kallas negerpiska, här hon heta Sivio. Jaså, du har inwigt den? Men hwad hafwen J här i blockhuset? Halt, massa! Jngen får gå in, den hwita negrinnan är der, Jazede, ni met wäl? uSwad, är Jazede ännu här? Jag trodde att master Heston redan tagit henne med sig till sin plantage. Nedern skakade tyst pi hufwudet. Nå, I skolen wäl et hindra mig att gå in till en gammal bekant? Halt, massa — in:e gå an. Massa Heston lå oss ihjäl. ö