Norrländska Korrespondenten – 30 december 1863, sida 2

le; kanske war brädet der uppruttnadt, men eljest war huset starkt timradt. Den bästa planen blir i alla fall att helt enkelt gå in och ut genom dörren; flätts randet öfwer häcken tar också tid med sig och man måste gå omtring fockerfältet och hela plantagen, för att åter tomma till stranden. Låt mig bara hållas, sennor; jag skall spela alla wisor jag kan. Men hurn tommer jag åter omberd, när allt aflupit wäl? Om jag stannar qwar, få förmodar jag att Heston ej ffall wisa mig någon tadfambet. —— ———— Ra du få en häft? MW twå; hwad fom fan af negrer bekommasstår mig till tjenst. De swarta skälmarne wänta på en ny leverans af whisky, och om jag lofwar dem en fingerborg deraf, wåga de allt för mig. (Sort; bind då upp häften någonstädes, till exempel i skuggan af orangehäcken, och när allarme tecknet är gifwet, rider du till andra landtungan; du måste wara der före oss, då wi äro tvungna att gå omkring sandbanken; der skall Titus wänta dig med en båt och jag skall gifwa skonaren signal, att Boyuka skickar mig jollen med en af sina matroser; den kan blifwa ombord och Titus skall emellertid ro dit. yimen då hafwa wi en man mindre, menade Quagas. Det gör ingenting. En måste ändå blifwa oms bord, ty jag tror ej Heston; han är slug och arglistig: om hau ej trodde sig så fast öfwertygad om att jag wore ute på Mexitanska wiken, så hade han redan genomsökt fartyget här ifrån kölswinet till däcket. Äf försigtighet har jag enrast beställt hafwa befittningen på min skonare hit kl. half 12; så snart det blifwit mörkt ro de strömmen uppsöre, fara sedan öfwer och låta bäten drifwa utföre tillbaka långsamt,