Norrländska Korrespondenten – 24 december 1863, sida 3

barligen slrifwet af menniskohand. Fi skalse! ubetet ålades fördenskull att äfw i söla författaren dertill. Det lyckares. En stackars gymnasist blef tagen för Inf: wudet och ansetd för def sannslyldige förfafturr. Han förekallades till fonfiltorium, uch setan aumllagelsepunlterna bif wit benen jöteläfsin, såg ban sig oms teina, tiuusom ban salnare nagon, bwarej:er ban urlät fålunda: Jag är anse Ugat för söf Uwmänasbroött, och jåsom Palt 1 sirijwit i en annans namun. anan jen in år i swaromäl mid detta forum, hwars b hbörighet jag för ingen rel befiviter, enar fråga är, att döma öfwer djefwulen och hwad med hos nom menslkap eger, ansar jag böra till en lana rätteaän seorruina Falt alla Pars terna äro tillffätes; men jag saknar ännu ten, hwars namn man båftår mig bafwa m:zg;öbrutat. Deune bör ofelbart förft fördlatlas och tilljpörjas, om ben ifrånas warande skriften af bonom widkännes a ler 12. J förra fallet är jag saklös; HH ökeol i deft s dumre åter, bu först hlir jag föyle di i swaromåf innå. Och som tromäre trurimontr, få wäl sem åtfkilliaa segender Jörsäkra, att andans man ej olsfenas: bafma den befan:ssap med tjefwune len, utan och den malt fwer honom, att funna framlalla, ja äswen att twinga honom, att fara genom ett nyckelhål, ja if: wen inenom ett litet bål uti fönsterbly hwillet fortom få många åånger skall hafwa händt; så hoppas jag, att nagot dylilt bör få mycket mer nu tunna fe, som fäderna för stiftets andliga äro här på ett ställe församlode Sedan lonsistorium afkunnat det ute ssag häröfwer, att såwäl ffomafaregefäls lens, font gymnasistens brett borde mid werldslig domstol upptagas och afrömas, man att danne sisinämnde borde plikta 10 rdr för dess wanwördiga och tittsliga skrifsätt, anmälte gymnasisten missnöje öfwer utslaget, hwarjemte han yttrade jig på följande sätt: Jag är ide, och stall aldrig blifwa förwunnen, att wara författare till den hånliga skrift, för HwilEn jag är antlagad. Ufwenwäl äro mina wilkor ej knappare, än jag, tan fynnerlig känning, skulle funna erlägga de mia här årömte böter. Det är får des hwarken af fruktan, att wid doms stolen blifwa sakfälld, eller af farhåga för böternas förwandlina till korporellt straff, som jag anför beswär; utan det sker till den ändan, att jag må funna inför throz snen i underdånighet ådagalägga huru man i wårt upplysta och ifrån wantro och widskapelse renade tidehwarf kunnat allarmera sig öfwer en händelse af så liten och obetydlig lonseqvens. Och då den store Gustaf afskaffade tortyren och trolldomslagarne, redan för mer än ett fjerdedels sekel tillbaka, åt en dylik hos bonom anmäld händelse med en min like wid Linköpings gymnasium blott fog och besallte, att alla spår till ransakning terom skulle utplånas, få skall och nu, efter ett 302:årigt ökadt ljug åt reliaionen och förnuftet, Gustaf den tredjes wärdige ättling och thronföljare äfwen ra Art lis8 HS ankt;anon är ä ina uvof