Norrländska Korrespondenten – 24 december 1863, sida 3

samt följde med skonaren, den snabbt förutilande Syönstjufiwven, hwars mast genom en kröknina på stranden fom honom ur sigte. Pilfnabbt genomskar emellertid den senare den oroliga strömmen och ännu war ej solen f örswunnen balon urskogens gröna top: par, förr än den närmade jig den nyligen aflidne plantageegarens plantage; senlet beslogs och fånglinan uttfastates, med hwilken tillifa den unge Quagas sprang i land och fästade wid den swartbrända stammen af en bladlös cypress. Salloh, invian! ropade en hes basröst från stranden. Den unge indianen höjte hufwudet och fåg frame för fia en konstapel, fom förm ånad vopare: För fan, hur har du tommit åt den sköna baten? Du har wäl inte Hittat den i floden, will jag för: uoda 2 vFillifa med negern i deu? swarade indianen, skrattande, i det han raskt sprang uppför ftrandbane ten och räckte ameritanaren handen. uSmwad tyder du om mitt föp? tillade han, anus gande händerna och pekande på båten. Dit löp, pojke! Hur tusan har du kommit åt några penningar. Hör på: jag fruktar att på din dödsdag ett stroack kommer ar I spela dig något fult spratt. Hur tom du åt båten? Och hwar mar du i går och i dag? Stopp nu! ropare Quagas. Solen går res dan ner och jag bar ej tid att beswara alla dessa frågor. Framför allt måjte jag säga dig att jag am nar blifwa föpman och will gifta mig. DHumt prat! ropare tonstapelu. Tror du det inte? Desto bättre. Så hör di: jag är sinnad att köpa de torkade persikorna, fom i I