ajort denna anmärkning och meddelat den åt fin gemål. Hr v. Rys war ingen hedning och ännu mindre en hed nisk gud; likwäl uppstod hos honom samma tanke som hos den olympiske. Han fattade med ena handen en på bl: vån stående armstate och med den andra fin frus hand och förde henne ur rummet till en angränfande salong. Aldrig hade jag trott, snyftade fru v. Rys krampaktigt, att du skulle wisa mig ur ditt rum. Utan att swara, men med den största kallblodighet tände hr v. Rys flera ljug och förde sin fru till en spegel. (Forts.)