Norrländska Korrespondenten – 12 december 1863, sida 2

pade de utanför fönstren till bröllopsgårren: byucn ) fram! ornegummen from! få att det unga paret måste wisa fig, ide en utan tio gånger, fönstret. Flera år härefter, wid midcfommartiven 18..., färdades twa studenter emellan B. .... s och M.. gästgifwaregardar i södra Swerige. De hade ått på en hård bondwagn hela vågen i dan oc) wärme. Stjutspojten höll in hästarne, för att hwila dem. Under titen togo sig studenterna friheten att gå fram till det täda funmmn: som låg nära intill, omg: wet af parker , genomsl urna af badar i olila rvigtnins gar. De gingo in i en af fiygelbyggnaderna på går: ven, ber te stillade törsten mer istallt watten. — Hwem eger ret här wackra landtstället? frå: gade den ene studenten en tjenstflicka, fom lerde en liten flicka mid handen. — Yiotarien Hjelm. — Är han gift? — Ja. — Hwad är fru Hjelms förnamn? — Wendela. — AD, för tusan, vet är ju den skickliga målar: innan Wendela Hjelm! utropate studeuten, wändante sig till tamraten. — Har fru Hjelm många taflor och granna målningar i fina rum, wet tu det? fragade samme student slickan. J tetsamma utkom ett fruntimmer på trappan till sora byggningen, ropande: Ninna! Ninna! — Der fe herrarne fru Hjelm, yttrade barns flickan, i det hon, tagande barnet på armen, skyndade till huset. Då fru Hjelm blef warse de hwita mösforna,