Norrländska Korrespondenten – 12 december 1863, sida 2

helsade hon de båda studenterna och frågade, om de icke behagade stiga upp medan de hwilade. Studens terna läto ej bedja sig twå gånger. Jnkomne, funno de wäggarne behängra med taflor och målningar, alla förrärande tonstnärens pelsel. J ett inre rum hängde en större, i gyllene ram infattad, eljemålning. Den war fru Hjelms täraste arbete, fare hon fielf. Man såg pa den em liten trasig flicka, liggande på knä wid en grön, blomsterbeströdd grafkulle; hennes mot höjden rigtade blick war på en gång så djupt lidande, så mild och dock få fängslande, att studenterna icke på en lång stund funve upphöra att betrakta denna mästerligt målade tafla. Den enefturventen anmärkte, att flickans ögon liknare fru Hjelms, ven andre der emot tyckte pannan och ten greliska näsan helt och hållet woro hennes. Fru Hjelm teg; men hennes läppar krufades af ett lätt småleende. Slut.