Piekt Mickan på kytkogarden. Liten pennteckning af Gustaf Filip. 1 — Hwad heter den lilla bleka flickan, som hwarje qwäll syns här på kyrkogården och fom fer få rädd och skyga ut. . — Jngen met det. Jag tror ej, att mången fett henne på nära håll. J skymningen, då fläder: mössen börja flyga omkring, kommer hon fram, ingen wet från hwilket gömsle, och om morgonen innan dagen gryr, är hon borta. — Hwad leswer den stackarn af? — Det wet man ej. Jngen har sett henne tigga. — Har man ej ens någon aning om hwarifrån den lilla anden förskrifwer sig? — Derom känner man intet med wisshet. En aumma wet att berätta hurusom för tretton eller fjorton år sedan påträffades på kyrkogården, af en numera afliden dödgräfware, ett litet barn, inlindadt i en linneduk, och att barnet af dödgräfwaren bars till dennes hem, men efter några weckor bortstals. Gumman antager, att den bleka flickan på tyrfogården måste wara det för fjorton år sedan bortstulna barnet. Den stackars flickan är sannolikt rubbad till förståndet. Hon ser sig omkring i hwarje minut, och så snart hon märker att någon närmar sig henne, skyndar hon bort öfwer grafwarne, som ett litet wildt djur. — Ekulle det ide wara möjligt att få fatt uti och tämja det lilla wilddjuret? — Swårligen.