Norrländska Korrespondenten – 14 november 1863, sida 3

Madame, sade den unge mannen, får jag den äran tillbjuda er några frukter. Jag tackar er, min herre, men jag älskar ej frukt. Pardonnez! sade den unge passageraren i det han utkastade alltsammans genom wagnsdörren. Ah! det war skada! utropade det unga fruntimret. Jag hade endast köpt dem åt er, min fru. Ni gör mig förbunden för er uppmärtsamhet nun herre, och jag ångrar att jag ej smakade på dem... Jag stiger ned och köper andra ... Nej, nej, blif qwar, min herre, sade den sköna och fasthöll honom sfmåleende. Som ni befaller, min fru, återtog den unge mans nen under det han drog halsduken till rätta. Nu inträdde en längre tystnad, under hwillen de båda passagerarne entast i tantarne sysselsatte sig med hwarandra. Hwilket charmant fruntimmer, tänkte han. Hwilken galant gosse, mente hon. Hwilken tjusande barm! Hwilken wacker figur! Mer ett ord: båda hate gjort det bästa intryck på hwarandra. Den ena fann den anrra förtjufande! Huru lätt är det ofta icke att göra sig förtjusante och intagande? ... Här war det nåara frukter fom lockade damen. Qwinnan har, ifrån werldens skapelse ända intill wåra dagar worit mag för frukter. Åndamålet helgar menlen: Tredje stationen. Klockau 7 på afton anlände man till ven tredje ftationen. Haloh! ropare ven tjode från kabrioletten, har ni inte mål i mun? Hwad befalls? ropade ett halft tjog röster ikring wagnen. (Ferts.)