Norrländska Korrespondenten – 14 november 1863, sida 3

Det lär wara en berömd skriftställare från Par som i Tyskland samlat ämnen till Pariserbladen. Hans namn? Alexander. Dumt att det ej finns flera platser inuti wagnen. Huruså? Jag förmodar att ni åker beqwämt der nj är. I Åhja, men jag skulle wilja göra min fur för den unga damen ... Oh ni tror ... Hwarför inte? En skådespelerska fom på köpet är enka ... tyder om att låta tillbedja fia af hela werlden. Taga wi nu dertill i betraktande, att det offer på en få inskränkt plats fom i en postwagn, kan man wara förwissad om ett gunstigt emottagande. Ni tyckes tala af erfarenhet .. Jojomen, smålog den korpulente och framdrog ur sin wäldiga rockficka ett par präktiga äpplen, hwilka han med ett: plait-il? presenterade postiljonen. Det är en swaghet hos mig att jag aldria af: flår mina passagerare någonting, fade den efter den framräckta frukten gripande postiljonen. Fägnar mig på det högsta, komplimenterade den på ett tredje äpple mumsande passageraren. Andra stationen. Omkring El. 5 på e. m. uppe nådde man andra stationen. Under hästombytet ned: steg ven unge mannen för att föpa apelsiner och per: sikor af de fruktflickor fom infunnit fia wid wagnen. Äfwen den gamle herrn, som på första stationen förtärt sitt äppelförråd, begagnade fis af tillfället att göra nya uppköp. Montez, Messieurs! ropade konduktören. De båda passagerarne förfogade sig tillbaka på sina platser. ö ris —