Norrländska Korrespondenten – 11 november 1863, sida 3

ö — Wräk honom sjön, att han drunknar, så att han icke kan tala om ert dumma misstag. Derpå skuffade de ut den stackars förwirrade fpråt: mästaren, förde honom upp på däck och störtade hor nom ned i wattnet. 7 . Så snart språkmästaren kom i det kalla vattnet, wäcktes han till full besining af fin belägenhet; lydligtwis hade gastarne tagit af honom den gråa faps pan, och lyckligtwis simmade han ypperligt, och kunde för fin fetma omöjligt fjunta. Inom fort nådde Han stranden, steg upp, dignande och skälfwande af kölden; det wärsta war att han saknade hatt, men klockan war redan tolf på natten, så att han, gående så hastigt han kunde, slutligen hemkom till sin boning, der han fick kläda af sig och krypa till sängs. Lyckligtwis låg den gången ingen kajman hos honom. Han kunde dock icke sofwa på flera timmar, af förargelse öfwer att polisofficern kallat honom ynkrygg och kräk samt liknat honom wid en käring. 6. Efter så många äfwentyr war det icke underligt, att den beskedkige språkmästaren insjnknade och låg till sängs flera månader; han sköttes omsorgsfullt af fin gamla städerska. Han fit till fin stora belåtenhet höra att den förskräcklige grannen alldeles förswunnit, utan att någon wisste hwart han tagit wägen. Först när språäkmästaren tillfrisknade, blef han orolig öfwer hwad hans älskade enka skulle tänka om hans frånwaro, samt undrade hwarföre hon icke sökt rätt på honom och bistått honom i nöden. När han blef alldeles frisk, klädde han sig på ect utsöktaste, begaf fig at till föder på ett besök hos enkan. Å Han inträdde oanmäld fom förut, och ;fmerras