Norrländska Korrespondenten – 11 november 1863, sida 2

Grefwe de la Peyrouse, som önskar taga tektioner of den utmärkte professor Carl Johan Bern, be: rer honom infinna fig på Österlånggatan n:o 10, en trappa upp, llockan tio i afton, få skall han otwifiwel: aktigt blifwa belåten med det sätt, hwarpå han mottages. Språkmästaren blef förtjust äfwer att få en så högförnäm lärjunae, men undrade i hwad språt grefwen wille underwisas. På slaget tio infann han fig på det utfatta ftäl: let, ett Hotel för resande. Han mottogs mycket artigt af em wälklädd kammartjenare, samt infördes i ett tarfligt möblerart rum, der han lemnares ensam en stund. Plötsligt inträdde fer aroflemmärde sjögastar; en bar i handen en dålig grå kappa med kapuschon, och fare, brytanre på finska, — tag på er kappan, han tan behöfwas på sjön. — Swar will det säga? — frågade språkmästaren förundrad, — jag tänker icke fara på någon sjö. — Ni är så illa twungen, herr rymmare, wi ha nådig grefwens ordres att föra er öfwer till Helfing? fors, sedan får ni fara med kossackerna till Siberien eller Ural. — erf, få, tänkte språlmästaren, — här är ett nytt misstag, det är min kajman, fom är den fann Högt fade han: — Jngen har rätt att arrestera en fri fiwenff medborgare, utan orrres af kongliga polisen. Sjögasten framtog ett papper, hwaruti stod en tillåtelfe för em herre med ryskt namn att fänasla soch ombord föra den förrymde rysta nnverfåten Carl Johan Berg.