Språkmästaren måste slå balen ur hånen, ty han kunde naturligtwis ide wisa sig der i rutiaa under: kläder, isynnerhet, som han icke kunde få ut sina fötter genom öppningarna nedtill. Han måste stanna hemma, och stället för den påräfnade gåslefwer-paftejen med tryffelsås m. m. måste han nöja sig med bara ölost och ett smörbröd. På natten fick han den plågsammaste dröm. Han tyckte att han war med på den stora balen, klädd i en rutig drägt, alldeles som Kille; om gifwen af krinolinklädda damer, som ffrattare högt Åt honom, fom dansade med en jättestor gås under det musiken spelade den gamla slagdängan: Dansa nalle, wig och ledig, Lyss på takten håll dig sedig! 4 Språkmästaren återfick följande dagen sina swarta byror, men söndersprängda och fläckade ända till ohjelplighet. Han måste beställa sig ett par nya, ty han wågade icke yttra ett ord till sin förskräckliga kajman, hwars blotta blick förkrossat honom, då han sötte återfordra sin qwällsward. Ändtligen fick språkmästaren ostörd och anftänvigt flärd deltaga i ett trefligt aftonsamqwäm hos en af fina bästa gynnare. Der gjorde han bekant skap med en aktningswärd och ännu behaglig trettio: femårig enkefru, hwilken tillika egde ett wackert ften-, hus på söder. Hon wisade honom mycken wälwilja och bjöd honom till sig för att underwisa hennes sextonåriga enda dotter. Han mottog anbudet, och gaf den unga wackra flickan flera lektioner; flickans blyasazauma och ordentliga wäsende behagade honom mycket, det wittnade om att hennes mor mar en före; träfflig qwinna; wäl skulle han hellre welat ha flickan ;