(Jnföres på begäran). Utdrag af protokollet, hållet wid taga sockenstämma med Alnö för: samling d. 17 Ana. 1862 S. D. För att undlomma bekymmer och bråk om predifftol i Alnö nya kyrka, föreslår jag att beslut måtte fattas att ingå till Kongl. Öfwer-Intenvents-Embetet med begäran om ritning, hwilken ej behöfwer betalas... Om förfamlingen bifaller förslaget, så antecknas det å detta papper, — (en. Pm.) — som till mia återställes instundande Thors: dagsafton eller tidigt Fredagsmorgonen, då någon infinner fig med SodneSi gillet, fom passerar för gemensam unter: skrift. J. Bactlund. Socknemännen antogo oswanstående förslag. Och för att ej länge eller för länge bero af de olika tankar, fom une ber nu pågående inredning i nya lyrkan welat göra fig gällande i afseende på preditstol, beslöt Alnö församling att fordersamlingen ingå till Kongl. Öfwer: SIutendents-Embetet med anhållan, att Embetet måtte uppgöra, och, få fort möj: ligen ske fan, till Paftors-Embetet här: städes låta expediera ritning till predik: stol. J stället för underskrifter af Sof: nemän förses protokollet med EScfneSigill. Oc anmorades församlingens kyrloherde Hr Prosten Backlund att ae nom sin Kommissionär i Stockholm låta på wederbörlig ort inlemna beslutet. Alnön som ofwan. På Baftors-Embeteta wägnar, efter uppdrag, L. G. Södermark, t. f. Comminister. Å församlingens wägnar: J. Wiklund. E. Beragren. Ex Protocollo testor, J. Backlund. Upplysninug: Oförtöfwadt expedierades berörde be slut, jemte transsumt af ett eller annat förutgänget protokoll med anwisning å Timrå preditstol med sinnebilden: Så ningå mannen. Den 29 September s. å. reqvirerade Conductören Ha werman en uppgift, hwillen och utan dröjsmål afsändes, öfwer några dimen: sioner wid stället för predikstolen m. m. Den 18 November utgafs Ofmwer-Inten: dents Embetets ritning, efter förslag. Den 28 i samma månad stadfästades ritringen af Kongl. Maj:t. Det dröjde ide länge innan Konungens Befallningsdhafwande expedierade ritningen till Par stors Embetet, och i god tid sände under: tecknad ritningen till Alnön, för att, efter Bildhuggarens och Snickarens åter—