Norrländska Korrespondenten – 4 november 1863, sida 2

motsatsen till herrn, men har alldeles samma namn som herrn, Carl Johan Berg. Han är lika lång som viss Lars Olsson, men smärt om lifwet som en flick; han är född finne, afskedad ur rysk tjenst och underwisar i fätta och boxa. Han lefwer fom en kosfack, röter, dricker och sjunger. — Huru har en sädan karl fått rum hos en så altad person fom herrn? — Det war en annan ganska städad finne, fom hyrde rum åt honom, och betalade ett halft års hyra på förhand. Jag försökte att få honom wräkt ur huset för oljud, men ban hotade att bryta halsen af mig om han blefwe det minsta oroad, och jag får ba fördrag till nästa April. En fåvan granne war wisserligen ide angenäm, men i Stockholm fan man bo wägg i wägg med folt, utan att med vem hafwa minsta beröring, och vefr utom war spräkmästaren, ehuru liten till mwirten, dock — naggande god; små karlar hafwa ofta större mod än långa rättar; om en liten karl ide hinner åt att gifwa en ftor angripare en örfil, få fan han få mycket lättare gifwa honom en puff i magen, för att afwisa honom. o Språkmästaren tog sina rum i besittning, de woro högst trefliga, solen sken i flera timmar på bogen, på ten aflägsna gatan hördes wagnsbullret blott på afstånd; rerinne beswärades han hwarken of röt, fukt eller ohyra. Förtjust beflöt han att bjuda till sig sina wänner, för att fira sin nya bosättning. För detta ändamål beställde han hos en miärtöhuswärd en läcker anrättning, såsom numera brukas i Stockholm likasom i Paris; det kostar icke mera än att låta allt tillagas hemma, och det blir mans