Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1863, sida 3

hade långt förut lemnat det jordiska. Ensam i werlben, men med en god uppfostran, beslöt hon att blifwa guvernant. Lycka och sällhet afspeglade fig i bådas anletsdrag, då wärdfolket inträdde, och de omtalade sin historia. — Ewige Gud! — utropade Ett, rörd of fin lyda, — hwilken herrlig frukt skördar jag ej of min dårskap. — Dårskap? — repeterade wärdfolket. — En god handling kan aldrig kallas dårskap. — Kan wäl wara, men jag tänkte wisserligen icke att göra godt. Jag handlade af lättsinne. — Jcke af lättsinne, men wäl af ett lätt sinne. Wårt hjerta är först werkligt godt, då wi göra det goda och rätta, utan att wi fsjelfwa beräkna efter weta det. CE omfamnade Maria, och slöt henne till fitt hjerta. — Utan mig, hwad hade du warit? — yttrade han. — Du är mitt werk. — OM din lyda skall blifwa mitt werk, — His stare hon tillbaka. För att skörda om hösten, måste man så om wåren. (Slut).