Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1863, sida 3

— Första, andra, tredje, — fortsatte emellertid anktionisten, — åtta riksdaler. Jag slår för åtta riksdaler. Ett, twå .. — Kör för nio riksdaler! — ropade wår kurre. — Nio riksdaler, — upptog åter auktionisten, ett, twå ... Och klubban föll. J detsamma kom en fattig och illa klädd qwinna wandrande förbi. På armen bar hon ett barn. Det war en mor med sitt endast ett par månader gamla barn. I gmwins nans ansigtsdrag låg uttrycket af mycket lidande, men en fläkt af mildhet och undergifwenhet utbredde fig deröfwer. Barnet war inswept i trasiga lindor oc tätt tryckt till hennes bröst. Hon tycktes wilja hasta förbi folket, hwillet å fin sida knappast syntes märka den arma. — Wänta madame! — ropade wår spektakelmakare. Qwinnan stannade. — Hwad heter barnet? — Eva Maria, nådig herre. 3 detsamma framträdde protokollsföraren wid auktionen, för att få weta den resandes namn och inprotokollera det. — Hwad jag heter är detsamma, — genmälte vär man, — här liqwiderar jag min sluld, nio rifö: daler. — Men hwem få wi då anteckna för inropet? — Teckna Eva Maria. Jag skänker sträpet åt bo der barnet. Hon kan wäl behöfwa något fäderne on oc. — Skräpet? — yttrade auktionisten, — tackar så mycket jag. DD — Hwad tusan är det då, som jag inropat? — Ska, tro det. Likaste stugan i hela byn. (Forts.)