Norrländska Korrespondenten – 28 oktober 1863, sida 3

tig, halföppen pels, warm som en kakelugn, bar han nämligen en wäl wadderad högröd sammetsnattrock, sammanhållen om lifwet af en guldbanderoll med hängande tofsar. J Stockholm hade han hos hr Leija försett fig med reswäska, af wäljömmadt tapisferis arbete, hwilken nu hängde på bröstet. Hufwudet mar betäckt af en hög kossackmössa, fom han på skämt lå: nat af en utaf sina wänner. J denna kostym såg mannen lite rolig ut; men det war just hans swaga sida. Han wille skratta och låta andra skratta. Då han anlände till gästgifwaregården, fann han framför sig en större folksamling, packad kring en högröstad person, med klubba i sin hand. Det war auktion på stället. Ett, twå, tre, ljöd det ur mans nens mun, interfolieradt med: första, andra och sista gången, under det auktionisten på samma gång swängde klubban öfwer en omwänd tunna, nästan hotande att hwarje ögonblick slå in tunnbotten. Ur wägen, ropade mår muntergök och förde modigt och raskt in midt i högen af den täta massan, fom drog sig förskräckt åt sidorna. Endaft auktionisten förlorade ej konsepterne. — Åtta riksdaler, — fortfor han, — pass på! åtta riksdaler, waran är god; bättre att tänka för sig, än efter sig; åtta riksdaler säger jag, ypperligt pris; stå nu inte och skym er sjelfwa, se upp med ögonen eljest stupa ni på näsan; åtta riksdaler, för: sta, andra gången, ett, twå, tre ... skall det wara, få säg ide nej, åtta riksdaler, första, andra ... Just i detta ögonblick hoppade brodern EF ur kibitkan. Med ett skutt stod han på tunnbotten. Menige män drogo fig undan oh sågo förmår nade ut.