9,016,063 t:r for befolkningen, 2,546,025 för hästar och boskap, samt 226,525 till bränming-bränningen, hwarutöfwer 1,687,870 tunnor samma är beräknas till export. Beträffande förbrukningen för utsäde har fommitteen, efter pros portionen 1: 6, anfett denfamma för år 1860 ha uppgått till 2,695,297 tunnor, hwadan afkastningen bort för samma tidrymd utgöra 16,181,780 tunnor. — Från Armwika berättas att, då för bud mot utskänkning under marknaden blifwit af Konungens Befallningshafwande utfärdadt och fiskalen intervenerade när bönderna togo sig före att ins köpa oh bland fig fördela brämnmingqwantum af 15 kannor, hittade man på det rådet att på apoteket köpa polittrsprit, hwilken utspäddes och förtärdes. Trafiken blef nu så stark på apoteket att man knappast kunde tomma ut eller in der. — J Gent har nyligen förefallit ett uppträde fom påminner om Berliner: presterskapets beteende wid Alexander v. Humboldts begrafning. Händelsen Dbebestrifwes sålunda: Hr Callier, profes for i filofofi mid universitetet i Gent samt magistratsperson i nämnde ftad, en af de hederligaste och mest upplyste män, en oberoende tänfare, en arbetare i frihetens tjenst, afled för helt fort tid sedan. Callier, trogen de åsigter han städse bekännt, hade icke welat tillkalla någon prest till sitt dödsläger. Han an: säg liksom Renan, att menskligheten bör kunna berga sig utan någon medlare mellan henne och gudomen. Calliers familj war af samma åsigt. Wid hans begrafning hade inga kyrkoböner ansetts nödwändiga. Han följdes til grafwen af hela befolkningens i staden sorg, hela, med undantag af de klerikale; men då prosessionen anlände till begrafningeplatfen, befann8 att prefterffapet låtit åt den offentlige embetsmannens och den allmänt aktade medborgarens stoft bereda en graf i den afdelning af tyrfogårgen, fom anses wanhederlig och ter mifdådare och afrättades kroppar kastas. Jcke för sjelfwa platsens skull, men för den dermed åt den aflidne offentligen utkastade skymf, protesterade stadens borgmästare emot en sådan anordning och befallte dödgräfwaren att genast uppkasta en graf. Dödgräfwaren wågade icke af fruktan för presterskapet. Borgmästaren förklarade då honom affatt oh tillsatte på stället en annan dödgräfware, hwilten skyndade att efterkomma den civile myndighetspersonens befallning. Nu har emellertid stadens presterskap wäckt åtal mot borgmästaren, yrkande strängt an: swar, emedan kyrkogården förmenas was ra kyrkans egendom, fwaröfiver prejter: skapet skall hafwa rätt att förfoga efter behag. — Från London berättas att grefwe Andreas Zamoyski, hwilkens båda palat: fer i Warschau, fom bekant är, blifwit utplundrade samt derefter konfiskerade och förwandlade till kaserner, ämnar i London uppträda såsom kärande emot kejsaren i Ryssland med tHrkande om ffades A ———— Han blicade annu en aåna klart oc