hjelp, för att återigen en gång tala ett förnuftigt ord med dig. Du måste höra mig, — fortfor hon då hon gjorde en afwisande rörelse; jag kommer för att konsultera dig såfom läkare, för en patient, som står mitt hjerta nära, och denne sjuke — är du sjelf. — Aline, — sade brodren, — förlåt att jag stundom brukar wara af olika åsigt med dig om de saker, som du företräreswis brukar kalla förnuftiga. — Lika mycket, — swarade Aline småleende; — låt mig en gång få tala. Jag will blott, att du hör på mig, sedan må du tänka och göra hwad du behagar. Jag har i flera weckor gifwit akt på Clemence, och ru måste tillstå, att du likasom min man lemnat mig all möjlig ledighet dertill. Det, fom swårligen undgår en qwinnas öga, fom wi mer känna än fombinera, för hwilket jaa ej heller wet några bewis att anföra, det har blifwit mig klart, — Elemence älskar. Armand reste sig. . — Har hon anförtrott dig något? — utropade Han. — Jcke ett ord, blef swaret; också har jag noga aktat mig att fråga. Hwad skulle det funna hjelpa mig, om hon berättat mig om någon romantisk inklination, någon liten let af hennes sysslolösa tantar. Men hennes tankspriddhet, hennes rodnad, då man uppskrämmer henne derur, ett fuktigt öga, då hon tror fig obemärkt, walet af hennes lektyr, de mufitstycken, hwilka hon företrädeswis fpelar, allt gör det otwifwelaktigt för mig, att hennes hjerta gör sig det unöjet att plåga, att reta fig en smula, att leka, fort sagdt, hwad man i dagligt tal kallar att älska. Gör med en gång ett flut på allt det der, förekom ett qwinnohjertas nycker innan det af en let gör allwar, erbjud henne din hand, ty jag kan försäkra din, att hon ej skall afflå den.