Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1863, sida 3

Så gerna. Hvad verlden är lustig — ja, mycket jag sett, Som denna min tro har besannat; Ibland till exempel så säger man ett, Men tänker bestämdt något annat. KUSch! hvad jag afskyr de karlarne ... hå i Så suckar hvar giftassjnk tärna; Men kunde hon endast en friare få, Hon togen så grulligen gerna. Och kyssas — det vill ej en flicka, nej, men IIVad båtar mot udden att spjerna? Past större afilurer9 ej finnas än min, Man gör dem till viljes — så gerna, Hvar yngling sig höljer i brudsängens for, Al kärlek? — ja visst — till en tärna, Men har hon fått mynt efter far eller mor: Han gör det nog dubbelt — så gerna. För henne allenast en slaf han vill bli Och ser ej ät tillar och stjerna; Men vinkar en bandstump, med lull lull uti, Han kryper och tar den så gerna. Man skrattar åt amodeto på kjol eller rock, Ty löjliga ä ade modernas, — Men hur än man skrattar, så följer man dock Med model så sasligen — gerna. Vär tid, så predikas, har dålig moral, I dygden finns mer ingen kärna; Men ack, den som håller de grannaste tal, Sig dåra dock låter — så gerna.