wänner, hwilka genast hemligt och skyndsamt, innan hon sjelf hann fatta något beslut, bortförde henne från hennes slott, hare hon begifwit sig till Schweiz, för att der afwatta slutet af oroligheterna. Knappt anländ till Lausanne, insjuknade hon i en häftig nerv: feber, hwilken hennes läkares konst wisserligen Dbesegrade, men hwarefter hon swårt och långsamt res pade fia. Utan wänner och betanta fom hon mar, antog hon gerna Armands förflag att wälja fin bor stad hos hans syster, hwilken war gift med en ber kant naturforskare och hushållade äfwen för brodren. Aline blef, hur olika än de unga fruarnes natur war, dock snart en wäninna för henne. Nu, då Armand förklarade henne för återställd, då han upphäfde alla föreskrifter, hwilka synts honom nödiga för refonvalescensen, hängaf hon sig, nästan blott för att göra Aline till wiljes, åt alla de nöjen, fom denna upp: fann och hwilka mestadels alls ide woro några nöjen för Clemence. Damerna företogo dagligen länga spatserfärder i trakten, Aline sökte samla omkring sig en stor krets af bekanta, af fremmande utaf alla nationer; hon drog försorg om Clemences toilett, som hon aldrig kunde få rik och elegant nog, och Elemence fann fig i allt detta, emedan det gjorde henneg wäninnna nöje. Professor B., Alines man, en stocklärd, inneslöt fig, då han werkligen en gång återwände frän fina botaniska exkursioner, hwilka ofta Hela dagar rad höllo honom aflägsnad från hemmet, i fin ftuderkammare och existerade nära nog alls ide för damerna och deras sällskapskrets. Armand, som wisserligen skydde ensamheten med dem, blef dock först rätt bortskrämd genom sällskapet och wande sig allt mer wid umgänget med Vincenz. Den allwarlige, lärde man