länge betwiflar och grubblar på en lycka, fom ertjur der fia, till dess den werkligen är förswunnen. Gerna för mig; lät Clemence resa, eftersom hon nu engång är frisk; stilj dig från den qwinna som du älskar, henne från de wänner hon wunnit, och gör er båda olyckliga, emedan hon under en nervfeber fantiserat om en blind officer, hwilken hon måhända aldrig känt, som troligtwis alls icke exifterar. — Till dess jag med säkerhet wet detta, — sade Armand, förblir jag blott hennes wän, hennes läkare, och dig får jag be att med intet ord, ingen anfpelning framkalla en förklaring, hwilken endast tiden, och att måhända icke ens den, någonsin kan lemna. En inträdande betjent afbröt dem. Han anmälde ör doktoren en ung man, som jnst nu anländt, för att begära hans råd, betjenten lemnade kortet, och Årmand läste: — Vincenz von S. — Vincenz! upprepade han med en ton, som till och med bragte Aline ur fattning. En nng man infördes; en lindel betäckte hang ögon; han satte sig i såtöljen framför läkaren, och Aline, ehuru hon war wand att lemna rummet då någon sjuk besökte hennes bror, kunde dock ej motstå fin nysikenhet. Hon framträdde till den unge mannen, hjelpte honom, presenterade fig fom läkarens syster och innan Armand hann att motsäga, frågade bon om hon störde och skulle lemna lätaren enfam med den sjuke. Den unge mannen smålog. Med en artig handtryckning tackade han för hens nes beswär och bad Henne taga plats bredwid honom, om hon ej fann en nästan blinds berättelse träkig, en berättelse, jom för öfrigt alldeles ide war få sorglig, fom man till en början kunde förmoda.