Norrländska Korrespondenten – 30 september 1863, sida 3

En sådan man sitt swar kan gifwa Uti biljett: Att ensam blifiwa, Som på Dagbladskontoret lemnas. — TCwanligt testamente. En gammal irländsk bonde, som höll på att göra sitt testamente, dikterade för notarien följande bestämmelser: Jag teftamenterar min hustru Mary 100 pund sterling om året. Har ni skrifwit det, hr notarie? Ja, swarade denne, men hon är ide gammal; hon fon måhända få det infallet att gifta om fig. Will ni ide göra någon ändring för den händelsen? De flesta bruka göra så. Jaså, swarade bonden, nå så skrif då, att derest min hustru giiter om fia, få skall Hon hafwa 200 pund om året. Det bör förflå, ide sannt br notarie? BHå, det är dubbelt mot hwad hon får, om hon fortfar att wara enka, anmärkte notarien. Eljesk bruka andra just göra en motsatt bestämmelse och minska lifräntan, i fall wederbörande ingår ett nytt äktenskap. Ran wäl wara, swarade bonden, 7men den fom får min hustru kommer nog att bes höfwa det. — Blygsamhet. Konuna Carl den Andre af England frågade en biskop, fom war bekant för sitt goda minne: Hwarför läser ni alltid edra predif ningar ?7 — (Erg Majtit, swarade biskopen, Er närwaro gör ett så lifligt intryck på min, att jag ide wågar förlita mig på mitt minne. — Konungen log smickrad, och biskopen fortfor: Tillåter Ers Majestät mig fråga, hwarför Ni alltid läser edra thbrontal? Ni måste hafwa något annat skäl! — VWisserligen herr biskop, jag läfer mina tal, ty jag stsäms att fe mina åhörare ansigtet, emedan jag få ofta begär penningar af dem.