Norrländska Korrespondenten – 30 september 1863, sida 2

Qanffe min son är lika fatig? frågade direttören med förlåtlig omtänksamhet. Alla teologer äro starka i portvin! swarade kandidaten. (Sud trösta of då för wår Axel! suckade mwärs dinnan med skäl. Jur fom steken med sallat och öfrigt tillbehör. Kandidaten, fom funnit, att han ensam hållit mål: ron mid matt och att det på sätt och wis mar hang skyldighet att ide låta den mattas af, höjde för tredje gången sitt glas med en blick på wärden och utan att afskräckas af det straff, hwartill han ånyo gjorde fig förfallen. Herr direttörn tillåter wäl ? frågade han med den wänligaste fnyd på hufwndet. Sju olas till, sju alas till! ropades från alla sidor af bordet och den täte garfwaren wärst. Mej, uu fan det wara nog! röt wärder till och ryckte åt fig en butelj fom nyss blifwit uppslagen; torg hwad bror har vroligt! tillade han med en wresig blick på garfwaren. Ten här gången tror jag du fick på moppe, swarade garfwaren. mNid jag på moppel upprepade wärden, illa swäljande denna owäntade komplimang af en gut; wet du bror, ren ver gunstig herrn är litsom klippt och skuren för dig, efter hwad jag kan se. Du kunde just ta honom till mång, ha ha hal Ha ba ha! instämde garfiwarens mill herrn ha min rotter? frågade han derefter fin unge bordg-? granne. 38a bewars, swarade fandidvaten, på hwilken de twå gånger sju glasen icke förjelat sin werkan, e