Norrländska Korrespondenten – 30 september 1863, sida 2

spännande ett par fryntliga ögon i fin unge bordggranne. Wärden syntes likwäl ide helt och hållet dela fina gästers glädje, ehuru han deltog i skrattet. Det såg werkligen ut, som tyckte han att det gick något för härdt på buteljen. Detta undgick likwäl alldeles kandidaten. Som han emellertid märkt, att en der tryckningen wäckt allas munterhet, så trodde han sin bereda både wärdfolk och gäster mycken benelresakt genom, att straxt derpå Ano med höjdt glas wända sig till wärden. Herr direktörn tillåter wäl? fade han. SHwafa, hwad behagas! yttrade nu wärden, min gunstig herre har då redan glömt att. Sju glad till, sju glad tilll ropade gästerna. saa ha ha! satans få bra, satans få bral! jur blade garfwaren, i det han påfyllve de sju glasen fom ännu stodo qwar framför studenten. Kandidaten, böjande fig tåligt under sitt öde, tömde äfwen dessa sju, och belönades af gästernas högljudda bifall. Satond så bra, satans få bra! wäsnades den täte garfwaren. Wärten sötte wisferligen skruwa till en gladare grimas, men det wille icke lyckas och det låg en illa dold harm i den röst, hwarmed han reqwirerade fram nya buteljer. Han, hare tydligen ide beredt fig på en sådan åtgång. Äfwen detta undgick den roliga fan didaten. Min aunstia herre tål rätt bra, fer jag, an märlte wärden med ett moln i fin blid. Shja, I outwarelof! swarade kandidaten, fom ide såg molnet.