och for, 2,600 ungnöt och 23,500 getter och får fund e underhållas. Detta allt är ett obestridligt faktum som bör lunna anses såsom ett startt öfwerwägande och talande skäl för den åsi igten, att med Lappmarkens allmänna afwittrina ingaln na bör fördröjas, få ramt ide sinanciella binder möta, utan borde med förta komma till mwerte slälliahet, sedan starga för afwittring och siattläggnina först blifwit utgifwen, och bwilten önskas till innehållet och tendence blifwa lita och yjvetensstämmerdr med ben för Luleå Lappmark den 13 Dec. 1850 utfomna stadgan. Och då, såsom redan antyd t blifwit, afwittringens äns damål är, att bestämma hittills saknade aränser emellan den enskilda jordegarens och tronans områden, samt att inom de sednare bereda tillfälle till bosättning för den tilltagande folkmängden och med detsamma befordra landets uppodling; så synes det wara af högsta wigt, att med alla möjliga medel befordra aftvittringswertet till skyndsam börian och forts gång i denna widsträckta provina. Utom det att fördröjandet med afwittringen medför en högst menlig inflytelse på ov: tens landtbruk, som icke kan med någon säkerhet och fart bedrifwas, förrän landte männen genom föregående laga sliften blifwit försäkrade om fina egolotter; företommer äfwen, hwad denna landsort fär stildt beträffar, såsom ide mindre mine tigt och maftpåliggande, att de delar af Lappmarten böra urskiljas och beftäms mas, der, tills widare och intill dess K. Mj:t annorlunda förordnar, anvläggningar af nybyggen ide må ega rum, utan Lappallmogen ega oinffräntt rätt till bete för fina rehnar. Fjällen, dessa obyggdernuas land, hwilka till största delen funna antagas endast såsom impedimens ter, och borde af Lapparne få innehafs was utan skatt, är af ingen eller åtmins stone ganska ringa nytta för nybyggare ue, hwilka derföre aldrig borde tillåtas att med nybyggesanläggningar, de der aldrig funna i framtiden ega bestånd, der bosätta sig och nedslå sina bopålar inom björkregionen, der ålerbruket är en fysisk omöjlighet; ett få olyckligt mal af bosättningsplatser borde få mycket heldre undwikas, fom lägenheterna till nybyggesanläggningar ännu finnas tillräckliga nederom dessa regioner, närmare den förut befolkade trakten; och då själlen af natuven tyckes endast wara bestämda till9 Lapparnes boningsplatser under fommarmånaderna; skulle man och följaktligen funna anfe ver redan ajorda infrädtningar, af Lapparnes rehunbetesland, och ven werkan deraf: Papparnes undan: trängande derifrån, såsom en följd af bristande lagstiftning. Lappmarksbo. ii. 1442