Mellan den tid som wi här skildrat och den till hwilken wi nu öfwergå ligger ett tidsmoment af 12 år. Läsaren torde göra oss sällskap till en af de mindre besökta gatorna på Ladugårdslandet. Wi inträda på en gård till ett litet trähus, med ett nymåladt och trefligt Yttre. På gården leka trenne barn, twå go8far och en flica. Den äldste af de små synes wara omkring tio år och den yngste blott fyra. Nu bege de fig in uti en gårdsbyggning. Låtom of följa dem. Wi inkomma i twenne på nedra botten belägna rum, smalfnllt och täckt, ja till och med ganska dyrbart möblerade. Det ena rummet har utfigt åt en liten trädgårdstäppa, hwars blommor genom det öppna fönstret fprida ett behagliat doft. Husfadren, wår bekante Nils Pettersson, fom redan warit fanjunkare några är, är för tillfället sysselfatt med skrifning och hans hustru, en qwinna i sina bästa år, förenande med högfommarens behag en ej ringa återstod af qwinnowårens mildhet och älsklighet, går flitigt på med hattsömnad, dermed bir trädd af en ung tjensteflicka äfwensom af Petterssons gamla moder skomakarenkan, hwilken på sin ålderdom