Norrländska Korrespondenten – 23 september 1863, sida 2

Jag skall anhålla hos läjtnant Liljenswan, när han i nästa wecka börjar göra officerstjenst, att han ger mig sin aflagda gradpasseraruniform. Lyckas det reser jag hem till gumman och inbillar henne att jag gått in wid regementet i egenskap af gradpasserare och då skall hon wäl lossa på pungen. Wilhelms plan lyckades. Han fick permission, reste hem, inbillade sin stackars sörjande moder att han fått officersbeställning och war sysselsatt med gradernas genomgående. Sedan denna osanning in bringat honom 300 rdr, begaf han fig åter till Stodholm. J den glada förhoppningen att sonen ändtligen blifwit en ordentlig menniska sände hon honom uns der loppet af ett år flere gånger penningar, på det ej något binder skulle möta för gradernaå genom gående och något hinder mötte nu längre ej heller; ty den friska uppsjön på penningar för Wilhelm gjorde att han försummade sin tjenst och öfwerlastade fig tätt och ofta, få att han på ganska fort tid genom gick te olika straffgraderna. Det war mot slutet af sommaren fru Hammars berg beslöt sig för att resa till hufwudstaden, emedan hon derstäres egde fordringar efter sin sednast aflidne man, och derjemte tyckte hon att det skulle wara färdeles trefligt att få fe fin fon, fom nu ej kunde wara mindre än löjtnant. Sedan fru Hammarberg tydligt och wäl anländt till Stocholm begaf hon sig inåt staden, för att hyra fig rum; men hwilken syn mötte Denne wäl wid passerandet af en utaf de trånga gränderna mellan Stora Nygatan och Westerlånggatan? Jo iklädd en simpel gardists grofwa uniform låg hennes fon öfmer-s lastad och redlös, sämre än ett oskäligt treatur, uti