Norrländska Korrespondenten – 19 september 1863, sida 3

har också länge nog sett hwilka trådar som spelats bakom min ryag, och wet allt att penningar i hemlighet blifwit dig skickade litet emellan. Hammarberg är inte få dum och få blind fom de tro honom wara! Men få mydet du wet, att från den här dagen ffall jag wara man för att du inte får en enda styfwer från hemmet. Försörj dia nn sjelf, få wi fe hwart bu kommer med din dyra lärdom... Se få, nu har jag sagt hwad jag tänker; adjö min unga herre! Jag skall belsa till din mor! Då Hammarberg flutat, tog han fin resmössa och aflägsnade fig, lemnande Wilhelm förstenad ftående på golfwet. — Du borde fpringa efter gubben och föfa Dlidfå honom, — yttrade Fritz. — Smöjligt! — fwarade Wilhelm, — det är ett tjurhufwud. Hammarberg höll ord, penningeremisserna uteblefwo och Wilhelm måste snart lemna akademien för att i Stockholm söka sin utkomst.