tigt få fe Kungen, begagnades oc flitigt. Åtstilliga små anekdoter från den foltelige Kungen kommo snart i swäng. SÅ ftall en gumma kommit spriugandes och ryckande Kungen rocken halfhögt till: ropat honom: Kära söta herre, tan han säga mig hwar Kungen är? — hwarpå Kungen skulle swarat: jer tu honom ide ver! och pekat på baron Posse, som höll på att bana wäg för ungen. Wid ett annat tillfälle skall H. M. hafwa till frågat en Wingåtersgumma: Må fit ni je lungen? Nej — tywärr, jag är liten och ser illa och tan ej tränga mig fram. Nå fe honom nu då få mycket ni wmwill, tillade Konungen skrattande, under det han gaf Henne några mynt. Huru mycket of dessa anekdoter är fan: ning, tan ej sägas. Deremot såg Referenten en äldre gubbe, med medalj på rocken och nästan utan fingrar, som ftere gånger sökte wäckta H. M:ts uppmärkt samhet på fig men fom förmodligen i detta sträfwande misslyckades. Ref. fick weta, att han hette Calle Trogen och att han fått fina händer sönderskjutna i RNorffa kriget 1814. — Anlflagen till jernwägarna wid in: newarande riksdag uppgå inalles till 27,896,000 samt blifwande winsten å statslånefonden, berätnad till 4000,000 rdr, hwaraf bör under innewarande år utgå 3,815,000 ror till fortskyndante af arbetena å södra stambanan samt 850,000 ror till förberedande arbeten å de nya jernwägsanläggningarne. — Der första priliminära utstatningen och afwägningen för jernwägolinien mel: lan Upsala och Stockholm lärer nu wara werkställd och skall den andra, definitiva i dessa dagar företagas. — J säället för snillets produktioner inom de sköna konsternas områden, har man i Finland att omtala en lang rad af det slags sorgliga snillebragder, som i dagligt tal benämnas försnillningar. Dessas wederwärriga krönika för dagen lyter i korthet få här: bantofommissarien i Wiborg, häktad för mycket stora olofliga förstärkningar till det tnubyterade Alfthanska huset; magajinsförwaltaren i Björneborg afliden med efter: lemnadt 900 tnnnors deficit i magasinet; stadskassören i Helsingsors rymd; befäl: hafwaren för allmänna fängelset å Eweaborg tilltalad för bristande förråder; postmästaren i Jorois för borttomna penningebref. Detta kan wara nog för en gång! — Wid slutet af förl. år woro 14 fruntimmer anställda wid norska tele: grafwerlet. NSP. PU O. 6 1G(5