Norrländska Korrespondenten – 19 september 1863, sida 2

————————— Den följande terminen fortsatte Wilhelm, på samma sätt fom förut, fina studier i Upsala. — Ja wisst kostar han mig bra mycket; men få måtte det wäl också blifwa karl af honom med tiden, — suckade fru Hammarberg stundom wid emottagandet af Wilhelms bref, hwilka alltid innehöllo begäran om penningar. Kort före jultiden en morgon klockan 9, medan annu Wilhelm och den tillsammans med honom bor ende Fritz Lindström ännu lågo försänkta i de rättfärdiges fömn, hördes en bultning på dörren; men då intet swor inifrån förnams, förnyades densamma med mera kraft. — Fan anammal jag tror det bultar på dörren, — mumlade Wilhelm förtretad. — Hwad kan det wara för en best, som inte unnap folk nattro! — undrade Fritz. Ånyo hördes en bultning. — Det är bestämdt en björn, — yttrade Wilhelm. — Troligen! — Han kan gerna bulta. — Ja han skall roa sig med något. Åter ett repeterande af oljudet på dörren. — Måtte fan taga den bulwanen! Låt of wara tysta fom i grafwen. — Jag trager öfwer hufwudet och låtsar sofwa, men aktar mig wisligen för att snarka. utanför dörren. NM — Nu går det för långt! — utropade VWilhelm, — drag åt fanders med er had ni än är för en krubbifare, och låt folk sofwa i fred! — Gppna säger jag! — larmade rösten utanför.