En sörhonpningssusk fon. (Skiz; ur werkligheten.) (Fort). fr. N:o 72., Wilhelm läste: Min tara Wilhelm: Ditt sednaste bref gjorde mig få ledsen att jag alltsedan warit beswärad af nervskakningar. Gud om du hade omkommit i sjön, du mitt lifs enda glädje, då hade med dia alla mina förhoppningar drunknat. För all del war rädd om dig och måtte Gud bewara dig för alla olyckor. Afwen war det fasligt ledsamt att du skulle tappa dina penningar och din klocka, men det fan ingen bjelpa nu för ven här gången; war emellertid försiatig en annan gång. Jag har inte talt om den här saken för pappa; ty då hade ret bara blifwit bråk utaf, för han förstår ingenting. Tack för att vu mar så snäll och yppade örhållandet och ej kastade dig i procentarklor. Lef wäl nu söta Wilhelm och studera snällt, beder din ömma moder Anna Karin Hammarberg. — Ha, ha, ha, ha! — skrattade Wilhelm, hon tackar mig för att jag ej anlitat procentare! och Lit: wäl har jag inte mindre än tre procentareutslag på mig. Jo det är just skönt! Min dörr är om morge narne formligen belägrad af björnar. — Och så har hon neroskakningar, af ängslan öfwer att du warit på wäg att drunkna då du ej ens warit med din fot i Fyrisån, plånbolens innehåll drunknade nog i böljor och klockan, den tappade du