Norrländska Korrespondenten – 16 september 1863, sida 3

För att på. sin kassa sala, Man ej någon möda skyr. Slemt bestyr! — Ja, hvad helst man än må tala, Egennyttan allting styr. Midt i denna druckna skara Hör man qvinnors rop och grät: RKära gubbe lat oss fara! Kom nu, låt oss följas åt o — Satans lat! Hut din kåäring o hörs han svara, Och till krogen bär hans stråt. Larmet tilltar nu allt mera, Knuffar, skällsord, skrik och slag; Ruset börjar operera — Hej, hvad för en lustig dag! Rätt och lag Tycks man föga respektera För ett hurtigt karlatag. Nöjet hafver dock en ända, Phebus klifver snart i säng; — Skrålande nu hemåt vända Både husbonde och dräng. — Huj, hvad fläng; Kamparna, för vagnen spända, Skena under piskans fläng. Men när man så har hunnit Hem till stugan och de små, Säg mig, hvad har han väl vunnit Med den dag han användt så? Jag vill spå, Kassans han, den har försvunnit; Rus, det har han fått för två. En bit folklif uti Norden Här ni sett i några drag; Dock, det är kring hela jorden Nog gunås af samma slag! — Skall en dag Nånsin allvar bli de orden: Sann upplysning? — hvad vet jag!