Norrländska Korrespondenten – 16 september 1863, sida 2

— Hwad säges om den tobaken! — utropade Wilhelm skrattande, sedan han för en student af jams ma skrot och forn fom han sjelf uppläst brefwet. — AN det är magnefikt! Du förstår rig riktigt på att slå an de ömma strängarna hos gumman. — Sa nog känner jag hur gamla mamma skall tagas; och det är hon som styr och ställer; ty skulle ftyffar min ven gnaten wara min kassör, är jag rädd att jag fick torka bort här i Upsala. Då fick jag wisst lefwa förutan punsch, den gudadrycken, och det wore förskräckliat. — Husich ja! — genmälre kamraten, — Håll inz ne med sådana mörka förhoppningar. — Men hur tusan skall man nu få brefwet på posten; den fördömda skomataren kommer ju aldrig tillbats med mina stöflar. — Jag skall gå med det, — swarade den andre och emottog brefwet. — Rå har du rek! — utropade jublande och swängande mössan, den ofwan omnämnda fudents kamraten, hwilken wi wilja talla Fritz Lindström. — Se här, brefbäraren lemnade mig avisen derom. — Bravo! Hurra nu skall det gå lustigt till. Framåt till postkontoret: ivamåt i munter gång med lust och fröjd blir wägen aldrig lång! i — Sudomligt fer du långschalen, — sporde Bilhelm då han öppnade brefwet: sm — Ac ja, ven talar latin; men kasta då inte bort breflappen förrän du fått fe hwad hen har ffriswit till fivar på dina wackra osanningar. — Låt se då! (Forts.)