Norrländska Korrespondenten – 16 september 1863, sida 1

Utrikes. Danmark. Juveleraren Christensen har låtit slå en liten medalj med konungarna Fredrik Vil:s och Carl XV:s väl träffade porträtter, omgifna af deras valspråk. I kanten läses följande rader: oheenhedens Tanke, baaren i Lön, Lyste de Tvende i Kuld och Kjön. Polen. Från den polska krigsskådeplatsen meddela de utländska tidningarna inga nya berättelser. I afseende å de sednaste tilldragelserna i guvernementet Kalisch medger Czas numera oförbehållsamt, att Taczanowski verkligen lidit ett nederlag. Det polska bladet tillägger, att man kan utan fara omnämna dylika olyckor, emedan de ej mera verka så nedslående, som vid resningens början, utan tvärtom föröka energien. Ryssarne tro, att den insurgentanförare, som omtalas under pseudonymen Kruk, (korp), är furst Gortschakoffs fordne adjutant Paniutin, hvilken redan sistl. vår öfvergick till insurgenterna. Gazeta Narodowa påstår deremot, att det ej är han, utan att han antagit ett annat namn, Paniutin tillhör en rik rysk familj, En tidning i Warschau berättar följande: Sedan den ryska regeringens försök att upptäcka den polska resningens ledare hittills varit fruktlösa, ha de ryska agenterna utomlands erhållit sörständigande att ej lemna några medel oförsökta, för att utröna de personers namn, till hvilka diplomatiska berättelser insändas utomlands ifrån Polen. För en tid sedan lyckades det en rysk spion att komma öfver en skrifvelse, som furst Czartoryski från London afsände till Warschau, och att få veta namnet på adressaten, en katolsk prest i en by nära Warschau. Denne prest, som hette Dodicki, häktades och fördes till citadellet i Warsehau för att undergå förhör. En husvisitation, som företogs hos honom, lemnade intet resultat, och presten nekade ihärdigt till all direkt eller indirekt delaktighet i resningen. Den ryska så kallade säkerhetskomiten visste ej hvad hon skulle taga sig till med mannen, ty han tyektes henne föga duglig till diplomatisk agent, och likväl voro spionens uppgifter så noggranna och bestämda att presten måste vara något förmer än han såg ut för. Dodicki förstod dock att rentvå sig från alla misstankar och var redan nära deran att få lemna fängelset, då agenten inberättade att stor bestörtning uppstått inom komiten i London i anledning af presteus arrestering, emedan han var djupt invigd i natinnalregeringens hemligheter och innebade vigtiga dokumenter Då de förEl. precis 5 på morgonen, .Ai —