Norrländska Korrespondenten – 12 september 1863, sida 3

Några särdeles utmärkta drag i afseende å wår hjeltes historia under hans aymnasisttid hafwa wi egentligen ide att anföra, förutom att han redan under denna fin ynglingaperiod lärde fig att omsätta längt mera penningar än nötigt kunnat wara, hware före också föta mamma nödgades till fin älffling föndan en och annan penningeremiss, som ej styffar, den buttra, oförståndiga och obildade kopparslagaren fick weta af, och deri låg ju inte något ondt, menade fru Hammarberg; ty hennes man war ju i alla fall för dum att begripa det hennes son måste följa med fin tid, och liksom andra ynglingar of god ton, för: störa dugtigt med penningar. Det rinner mycket watten medan mjölnaren sofwer, säger ordspråket, och det förswann också mycket pengar medan Ham marberg hamrade. Någon håg för studier wisade Wilhelm alls ide; men deremot särdeles luft för okynniga, ja rent af kitsliga pojkstreck, samt konsten att spela sina lärare de mest olikartade spratt, hwilket också åtskilliga gånger förorsakade rektorsförhör, med thy åtföljande skrapor. Wid 19 års ålder slutade han fin kurs wid gym nasium. Det war mid wårterminens utgång, fwarefter han begaf fig åter till föräldrahemmet för att efter slutade sommarferier ställa kosan till Upsala unwersitst. — Åh, min rara gose, hwad du har wuxit och blifwit stor sedan sista terminen, utropade fru Ham: marberg, då sonen efter slutad gymnasikurs åter in: trädde i hemmet. — Ja han ränner upp till en riktig slyngel, — sade Hammarberg. En blick af hans hälft lät honom förstå att han 9 U