tande beskyllningar, oförskämdheter och perfonligheter äro framhållna? Inf. tyder ide få, om ide Red. har skarpare blickar än andra menniskor för att ffåda på djupet, derifrån en otänd författares tankar härflyta. — Widare få ger Red: Wi wilja här ej tala om vem, som hafwa till sin födtrok att ockra på skandalen, och hwilka, genom att smickra en förskämd smak, söka fin utkomst; mi mena här dem, som för sitt höga nöje skull idta nidskrifweriet och hwilta uti bifallet af råa skrattsalfwor föra fin mös dag lön. — Jns. af artikeln har hwarfen fin födkrok uti att ockra på ffondalen, eller något nöje uti att att smickra en förskämd fmat; ide heller någon fördel af att idka nidffrifmeriet och söta fin mödas lön uti bifallet af råa ffrattfalf wor. Twärtom har ins. haft för afsigt, att i all wälmening teckna några drag af den bristfälliga tafla, som wisar sig för åskådarens blickar, under en batje: jeur wid Sånga Brunns: och Badinrätt: ning. Det är mycket att förtiga, som slulle (unna sägas om Sånga Badanstalt och dess egare, om man endast wille lyfta en flit af det täckelse, fom döljer al ufelhet; men man har welat wara få ffonjam fom möjligt och icke framställa taj: lan i få bjerta färger, fom den i fjeliwa werket innehåller. Och ändock säger Red., att man talar osanning och att man wil göra anfall mot enskildta per: joner. Jns. har aldrig welat wara rolig på andras bekostnad och tänter icke heller att blifwa det på sin egen, såwidt red:s profetior ide tomma, utt, mot all för: moran gå i fullbordan. Red. tyckes hafwa ett särdeles godt wäderkorn, då den tror sig med säterhet weta hwem som författat den insända artiteln och tillika, att det skulle warit twä i samräd; men man tager så ofta miste här i werlden och detta just derföre, att man icke är någon ESwedenborg. — Ned. talar om författarne till artiteln och kallar vem B. och N., och nämner till yttermera wisso, att re äro igenkända på första sidan; — men detta är hwad man tallar att hugga i sten, ty författarinnan, som werkligen är ensam om artiteln, har hwarken B. eller N. till initial uti sitt namn. — Jns. önskar, vet Red. en annan gång täcktes hemta sina uppgifter ur sätrare fällor, innan den låter dem bli: wa synliga på papperet! — Äfwensom att personer, hwilka med sådana saker icke hafwa att skaffa, må blifwa förffonade från dylika smutskastningar, hwilka red. nu tillåtit sig att rikta mot för saken främmande personer! — Red. har således denna gång, troligen af misstaa, träffat författarinnan på gali fiva och detta med rätta. — Det finnes wäl flera än Herrar B. och N., fom kunna skrifwa några enkla werser och uppsätta en sådan raljös stump, fom den ifråga warande artikeln, och ännu mindre fan det komma ifråga att man behöfwer wara twå för att författa sådant der småplock. — Det är ide heller godt nu för tiden, att på handstilen känna en författare fom will wara anonym, tv han beder t. ex. en bekant att afskrifwa hwad han författat och detta är äfwen händelsen med den artikel fom red. fått emottaga. Artikeln är ingalunda af det innehåll, att ins. skulle behöfwa tweka utsätta sitt hela namn om sådant skulle anses be: höfligt, men det är få roligt när man fan narra de nyfikna att hugga sten. Red. fager widare i sitt referat: Den insända artikeln innehåller wisserligen mycket som är sannt och mycket, som är nytt, men felet ligger dernti att det sanna är ide nytt oc) det nya ide sannt. Man behöfwer werkligen wara riltigt inkonsegvent för att funna wrida på dylika slingerbultar, fom de nyss påpefade. — Sanningen är alltid swår att höra fårrelos Am mon Ör; nårmavo