skäl emot sin hustrus argumenter, då dessa stundom framkommo i följande form: — Du will kanske att Wilhelm, liksom skomakar Petterssons pojke, skall dagen om hållas i werkstaden utan att få lära något, och wara en springpojke under gesällerna. Nej tack! det skall wisst inte bli utaf; ty Wilhelm skall bli karl med tiden, det lofwar jag! — Gör som du önskar, jag har ju sagt att jag inte bryr mig om pojken, han får bli hwad han will, — swarade wid dessa tillfällen Hammarberg med en bifallande nick, lik den han brukade begagna mid dos marebordet, för att uttrycka fin underdånighet för herr borgmästarens mening, emedan han ide hade någon egen. Z. Något mer än twenne år hade förflutit, hmwarunder allting fortaått på sitt gamla sätt; gubben Ham marberg bade puttrat litet mellanåt och fru Hammar: bergs förhoppningar på fin rara gosfe7 hade allt mer och mer tillwuxit: han war nu jå snäll med både det ena och det andra och kunde allt möjligt i (ismäg, yttrade hon många gånger till fina mäns innor. En opartisk betraktare skulle likwäl gifwit ett ans nat omdöme om den unga plantans framsteg, hwilka, sanningen att säga, synnerligast bestodo i tilltagande pojkstreck och okynne. Emellertid hade nu Wilhelm fyllt fina 15 år och war konsirmerad. Det war beslutadt att han skulle resa till staden S., för att mid def gymnasium forts sätta fina studier. Af denna anledning hade fru Ham marberg dagen före den till resan bestämda bjudit familjens närmaste wänner och bekanta till ett kalas, jom nar turligtwis började med det wanliga kafferepet. (Forts.)