Någon fråga om medfödda anlag samt om mer eller mindre ändamålsenligt sätt för kunskapernas inhämtande kom naturligtwis ej i fråga; allt nog: de skulle plugga8 in, på det hennes fon med tiden måtte blifwa ett ljus af första rangen, hwarom naturligt: wis moderskärleken, understödd af de skefwa insigterna, gjorde sig de säkraste förhoppningar. Denna olikhet i föräldrarnes tänkesätt måste helt naturligt alstra twister om sonens blifwande lefnadsbana, få mycket mer förklarliga när man tager i be traktande, att Hammarberg med fin hustru gift sig till en ej obetydlig förmögenhet efter att under flera års tid hafwa warit werkgesäll under fru Hammar bergs förre man, kopparslagaren Berglund, hwilken för fyra år sedan aflidit. Berglund hade, liksom mången annan, warit hwad man kallar en beskedlig karl, hwilken endast regerade öfwer sina gesäller och lärgossar samt lät regera sig sielf af sin fru, hwilken för ett dylikt system tycktes hafwa medfödda naturanlag, och att hon icke skulle blifwa mindre regerande af fig sedan hon blifwit före: nad med den lika beskedlige Hammarberg, fonnerli gast fom hon fört tredubbelt få många tufen rifgdalev i boet fom han hundradetal, och dessutom bord och bänkar samt en fullständig mwerfftad, faller af fig sjelft. Följden af allt detta war, att mäster Hammar: berg måste, huru han än puttrade emot, gifwa efter och låta fin hustrus mening blifwa den rådande. Så försiggick det dag från dag, Hammarberg tittade med sneda blickar på den sinskinnade gullgosjen, såsom han kallade fin styfson och hade wäl Hellre sett ett förskinn på pojken och en hammare i handen, än den fina rocken och den franska eller tyska arvammatifan; men hwad skulle han wäl andraga för slående