(Jnsandt.) Några ord om wigten och wärdet af kunskapers inhemtande. Det wigtigaste, som menniskan bör eftersöka under wandringen genom werlden, är wishet och förstånd, att rätt tunna fatta ändamålet med fin ffapelfe, och genom hwilka medel detta ändamål skall winnas och uppnås. Wisserligen har menniskan utaf Gud fått förmåga, att uppfatta och förstå, hwad rätt och orätt är; men tet är hennes pligt och skyldighet, att genom tjenliga medel förädla och upplifwa denna förmåga. Dessa medel äro kunskaper. kenniskan bör då med all kraft och förmåga, hon har fått af Gud, sträfwa efter att erhålla kunskaper. Ty just genom kunskapers inhemtande blir menniskans förstånd uppodladt till den grad, att hon kan fatta och förstå, hwad som länder henne till nytta, få wäl för ret andliga, som det lelamliga lifwet. Hon kan derigenom lära känna sin pligt emot Gud och nästan, weta åtskilja det onda från det goda, willfarelsen från fanningen, känna hwad fom är enligt Guds wilja eller ide, meta hwad fom länder henne till npprättelse eller förderf, hwad hon bör göra och icke göra. Således finne wi, att kunskaperna äro oumbärliga för hwilken menniska som helst; derföre bör en man af kunskaper