— Då skall jag säga dig, att den beskrifning du erhållit på denna wår fiende mar fann, utom hwad min kärlek beträffar, den har endaft funnits i inbillningen. Men så skön, få talangfull, få ridderlig war han i werkligheten fom N. målat honom. Nu är han gången till hwila i wårt fosterlands jord, långt ifrån sitt hem och de fina. Stackars ädle yngling, jag beklagar hang öde, ty han räddade mitt lif. Se här! Och hon drog ett litet grönt sidenförhänge un van, och i wäggen syntes en ranonkula i en fördjupning fom den bildat, då den träffade detta ftälle. Huru den kommit vit och huru hen blifwit räddat af ven unge Kropernikoff undan en säker död, allt detta berättade hon nu. Ej ens hand färlek förteg hon, och i djupet af hennes hjerta fanns ide en tanke, fom ejlåg öppen för Julius i denna stund. Han tryckte henne ånyo till sitt hjerta och sade djupt rörd: — Du har dock, o Gud, bewarat åt mig en rik tröst för alla lidanden och förhoppningar som grusats. J alla lifwets skiften låtom oss behålla wår trohet, ty troheten emot det som är högt och skönt och ädelt skall låta oss till slut besegra allt mörker på jorden. Wike således all fruktan fjerran ifrån wåra hjertan och måtte hoppets sol stråla klar och mild öfwer oss och wårt arma, få nyss från krigets fasor räddade fädernesland. 6. Grafwen wi Niiais. Några år hade åter gått om. Friden bodde nu i wåra dalar, och krigets blödande får hade redan börjat få småningom gro igen. ö i Menniskorna glömma få lätt det sorgliga och tunga på jorden, de minnas snarare det glädjande, tt) hope