Norrländska Korrespondenten – 22 augusti 1863, sida 3

Åwarjehanda. En scen från Poliskammaren i Stockholm. En qwinna, boende å Stora ardstugatan, hate angifwit en månglerffa, fom bor midt emot twärt öfwer gar tan, att ha stulit en spansk höna från henne, Parterna förekallas och rapporten upp: läses, hwarefter polismästaren i temligen iräf ton ytttrar till den tilltalade: ÖJaså, Wahlström, roar ni er med att gå och tnipa andras höns, nit MNej, min goa pelismästare, gen mä ler Wahlström djupt nigande, fi, vet war så att jag miste min höna, och så sick jag nys om att Petterssons här (egarinnan till den stulna hönan) war lik min och få git jag in till henne och togna. Men, anmärker poligmäftaren, Bet: terssons höna war spansk, hon! IJo, jag tackar, jag, infaller Wablström småleende, henune8 höna är lifa swensk fom min, goa polismästare. Hwem funde wäl hindra mig att ta min egen höna 2 Ett fruntimmer, som hittills tyst åhört diskursen, tränger nu emellan parterna, yttrande: Nå, lilla Wahström, hwarföre skulle hon ta hönan, när jag bad henne låta bli. Det kommer surt efter, det. Polismästaren söker nu ästadkomma A hwilket och lyckas. Wahlström, som slagtat bönen, går slutligen in på att ersätta Pettersson med 3 rer, likwäl under den förlaring, att det mar en him melsskriande orättwisa att betala en höna med 3 rrr, om hon eck wore aldrig få spansk. : 2