Norrländska Korrespondenten – 22 augusti 1863, sida 2

kommer när man häller watten på en qödande sten, sprang den nedfallna mas jan sönder med en kuall, och under når ava minuter sågo de liksom twå skifwor llyta på wattenytan, men derefter twärt sjunka ned i djupet. — Steppet Octavia, fördt af kapten Palander och förhyrdt för 1000 fterling of hr Alrik Forssman för destination till Port Natal i Sydafrika, utbogferades Måndagen den 10 des kl. 6 på mors gonen af kronoångbåten Carlsund, hmwilfen sednare under sommaren anställt för mätningar dels i fundet, dels öster om Oland och ingifwit allmogen tron att ryssarne utförde pejlingar. På den långa färden medföljde för att bosätta lig i Transwaalska republiken, der hr ÅA. Forssman har domäner en koloni, kallad Scandinavia, fommisfionslandtmätaren M. Forfman, bror till befrattaren af fartyget. Hr M. Forssman medförde familj. En ung student från Upsala war engagerad som informator och en dam från Lidköping fom guvernant. Drängar och pigor från Småland woro antagna fom tjenare. Steppet hade äfwen intagit frakt of swenska träwaror och Ölandssten m. m., hwilket allt hr Forssman medtog som profwer och i afsigt att, sedan dessa blifwit fända i Sydafrika, inleda handelsförbindelse med Swerge. En mängd wänner och flera slägtingar följde länge med blicken de bortseglande. Kl. 9 war skeppet ur sigte. —Göteborgs museum har i dessa dagar erhållit en rätt egendomlig present, nemligen den af wår store naturforstare, professoren Carl von Linne burna Nordstjerneorden, hwillen åtföljes af skriftliga intyg om def; äkthet. — I Paris går ett apokryfiskt rykte — berättar A. BL — att marffalt Cans robert i en särskild mission skulle begifwit sig till Stockholm. — Den 21 Juli anställdes inför pos liskammaren i Stavanger förhör med en bagaregesäll, fom, enligt gjord angifwelse, stulle hafwa misshandkat en 13 år gammal bagarelärling, genom attinstänga honom i en torkan. Enligt de erhållna upplysningarna skall saken förhalla sig sålunda: Mästaren hade tillsagt gossen att uttaga skeppsbröd ur tort ugnen. Detta gjorde gossen, i det han kröp in i ngnen och uttog brödet, fom han lemnade till gesällen. Sedan han slutat uttagningen, bad gesällen honom att gå längst in i ugnen för att se efter om det fanns mera bröd. Medan han höll på härmed, stängde gesällen igen uansluckan, i det han fade till gossen: Nu skall ou få bli qwar derinne, samt satte en stör som stängsel för luckan. Sedan gossen en half timmes tid måst uppehålla sig i ugnen, som wäl icke war så het, att han lunde bli förbränd, men dock så warm, att det gjorde honom ondt att hålla händerna på ugnsgolfwet, hwadan han måste Hålla dem i fin mössa, inkom händelsewis i bageriet en qwinna, fom på gossens begäran öppnade för honom, Oaltadt på sidan om ugngluckan fanns ett Hål, hwarigenom qo8jen kunde så frisk luft, swettades han dock, när han kom ut ur ugnen, så starkt, att det formligen rann af honom, och war kolswart i ansigtet; det dröjde ungefär en timme, innan han kunde röra på sig och gå. Då qwinnan släppte utgosdjen, yttrade gesällen: Hyfma in hor nom igen, han är ide torr nog, och sann den mifare clafhteten eller fitsligheten få nöjsam, att han ftod och ffrattade åt gossens ömkliga tillstånd. Oaks tadt utom gossens påstående, att gefällen instängt honom, också ett af mittz nena förklarat att det sett gesällen stänga igen ugnsluckan och sätta en stör för densamma, har gesällen tdock nekat och wet icke hwem som gjort det. Gossen har sedan legat under läkarewård i tre weckors tid, men känner sig nu temligen frisk, dock är tankegången icke fullt så