letat sig en wäg genom den sofwandes wiröppna mun och sålunda halkat ned i magen. Den falska sjnkliga inbillningen war nu rotfästad. Återstår att höra huru mannen efter återkomsten hem bar sig åt för att bli qwitt fitt omälfomna främmande. Att börja med intages larerz medel af engelskt salt och aldå tenor: ma doser. Då detta ej hjelper, utan ormen, som genast från början gaf sin närwaro tilllänna genom sugningar under bröstet och oroliga rörelser än hit och än dit i underlifwet, twärtom endast re: tades till ytterligare wrede och missbelå tenhet, drickes på en gång 3 halfstop warm fto-urvin. Hade större tillgång funnits, hade mer förbrulats, tillstod den sjuke helt naivt. — Lita fruktlöst. Or: men blott domnade, men wisade ingen håg att öswerge sin sjelftagna bostad. Nu dracks skedwatten till en jumfru, blandadt med ett halsstop watten. Lika änramålslöst! Så tillreddes och försöltes en sorts soppa af surt swagdricka och totaldolja, tagen af gamla, på år och dag ej rensade pipskaft. Detta metel borde göra underwerk, menades det. Men nej. Kar ten bleknade af, lallswettades och klräktes, men ormen höll tillgodo med trakterin: aen och blef qwar. Han nystade ihop fia fom förut till en hård boll, rände och for än bit och än dit, stack och fög. Men jag skall qwäsa honom ändå, täntte den sjuke, och få gaf han befallning till twenne personer, hwaraf den ene borde wir tröttnandet aftösa den andre, att, mer fina händer stadigt lagda öfwer den å buken tydligt känbara ormaknölen, trycka besten till tövs. J I timmar fortjattes oafbrutet detta marterande arbete; men ändå qwicknade ormen mid, sedan han likwäl förhållit fig frilla och litsom vör ett helt dyan. Nu måste, sedan äfwen terpentin jumfrutals anwändts, mera heroiska medel tillgripas; och så stred ten sjuke till försötet att fiska upp ov: men medelst metning. Till den ändan formades af ståltråd en sorts metlrok, å hwilken fom bete mar smetad en deg: artad, efteråt genom torkning hårdnad, sötaktig massa, hwari ingredienserna utgjordes af smör, sirap, ägghwita och hwetemjöl. Med detta lockbete öfwerdragen nedswäljdes nu kroken, i hwars skaftänta ett snöre war anbragdt för att ivrit ter tid funna uppdraga densamma jemte ven förwäntade fångsten. Efter en Half timmes förlopp och då nappning ffal: hafwa förmärtts, halades krolen upp, hwarwid tydligen ländes hurn ormen följde med, men — hwiltet missöde! — just fom swaljet skulle passeras, släppte ormen tag och slant ned igen i magen. Nytt försöl aflopp med samma resultat, men ten malheuren inträffade nu, att kroken faftnare. Efter åtslilliga bemö: danden lyckades det imellertid att få ho nom lös igen och sram i dagen. Man skulle tro att mannen bort taga lärdom häraf och förlora all lust för widare metningsförsök. Men icke få. Otjuret skulle fångas till hwad pris som helst. Krofen swäljdes derför ännu en gång, men un försedd med ytterligare en lina, angjord ett stycke nedanom dess hulling, hwarmed åsyftades, att derest han ånyo skulle haka sig fast, lättare få honom lös. Denna gång tändes lilwäl ide något napp. Ormen hade ledsnat, — trordes vet — eller redan ätit fig mätt. Met: redskapen mäste alltså uppdragas tom — och alla widare försök i den wägen öfe wergifwas. Förtwiflad och öfwerfiasife wen sökte nu mannen min hjelp. Jag gjorde mitt bästa att få honom att fom ma ifrån den iråkade willfarelsen; men såsom det war att wänta, hjelpte ingen: ting. Mannen war och förblef otillgäna: lig för alla skäl och stod fast wid fin sorgliga öfwertygelse. Jag hörde sedan att han wändt sig åt olika håll, såwäl till läkare, som icke läkare, men att han slutligen warit nödsakad begifwa sig hem igen, allestädes lemnad ohulpen. Efter (. 2 T C 0 Y pP oo MS rast AR