Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1863, sida 3

ryska öfwermakten, fom ännu dertill stod under den djerfwe och modige furst Bagrations eget anförande... Gustaf IV Adolf lät dock ci detta misslyckade före sök besegra sin wanliga enwishet, utan kastade all skuld på befälhafwarne. Han befallte Lagerbring, fom ef: terträdt Lantingshansen, att åter landstiga i Tössala. Han gjorde det äfwen nära Helsinge by den 26 September om morgonen, Wid den höga backen nära Järvenperä gjorde ryssarne fört ett allvarligare mot stånd närmare en timma, men drogo sig slutligen ute dan och swenskarne intogo den nämnda byn. ä Följande dagen den 27 September tidigt om mor gonen fortgingo swenskarne att tillbakatränga sienden från Järvenperä framåt Himois. Ryssarne stridde tappert, de weko blott steg för steg. Några 1li swenskarne gingo på ven smala wigen med fitt artilleri, de öfrige följde fienden i den täta skogen på ömfe sidor. Efter sex timmars blodig sttis stodo swenska trupperna ändtligen wid Viiais. Då förlorade den tappre Lagerbring befälet och ternderas af friherre Boije, Öfwertygad att detta nu war en affär, ide af de wanliga obetäntsamma och ändamålslösa, utan en strid med plan och fullt allwar, samlade furst Bagration all den militära styrka, fom stod honom till buds, och ryckte fram emot swenskarne. Historien upptager att dessa truppers antal warit 5 a 6 tusen, fmens starnes åter omkring ett par tusen man. Furst Bagration utförde beslutsamt sina planer, dertill hade han en betydlig öfwermakt på fin fida. Han beslöt att, kosta hwad det wille, på denna punkt sätta en gräns emot swenskarnes widare framträngande.