wisserligen ej äro owanliga att wid denna årstid få skåda i Wettern, wisade sig sistl. söndags förmiddag på Hjo redd, i fin mest storartade gestalt, i det hela Bisingsö — hwars afstånd från Hjo är omkring 3 mil och endast wid klart wir der synes eu blå strimma wid horigonten — nu tycktes framflyttad til Spakås uddev på ungefär 174 mils afstånd härifrån och åskådliggjorde i de min: sta detaljer för blotta ögat öns egen: domliga och wackra natur, med fina landtgårdar och kyrktorn. Fenomenet warade under några timmar och war föregånget af en slutlig upplösning af det regniga och wälgörande wäder fom under den f. k. fruntimmersweckan uppfriskat ten i hög grad uttorkade jorden och de af den förut warande starka wärmen hårdt medfarna sädessälten. — Från Östersund skrifdes: En ba gargesäll, som af olika personer och på olika sätt blifwit eftersökt här i sundet såsom förmodad drunknad och alla gånger förgäfwes, påträffades sistl. Evndag flytande straxt utanför stadsstranden, nära nog till oigenkänlighet förwandlad. Bland medel, fom blifwit anwända för mannes återfinnande, skall ett temligen eget förekommit. Den bortkomnes prin: cipal, bagaren F, lärer en dag gifwit fig ut på sjön för att leta efter fin ge säll, förmorande honom ligga någonftä des på sjöbotten, och för att få ftället fig angifwet hade han medtagit en hönstupp, hwilken, efter hwad F. hade fig bekant, skulle galande utwisa detsamma. Ware sig nu att F. försummat iakttaga det ena eller andra af hwad för en DVlik expeditions lyckliga utgång är af nöden, eller tuppen ide hyste erforderliga sympatier för bagaren nere på botten, eller fanffe för den uppe på båten, nog af, tuppen skall ha warit stum fom en fisk. Medlet lärer häraf mistat allt för: troende.