— Tack! ni har räddat mitt lif, — sade hon warmt. — Men nu måste ni bort, att ni ej blir fången. Nu ser jag att swenskarne ämna landstiga och wi ha dem snart här. — Jag är tå icke mera er fiende? — Meitt lifs räddare fan blott wara min wän. — Jcke annat, icke mera? — Nej! — sade hon rodnande. — Och en ädel man, då han hör, att en annan ädel man wunnit en flickas tro begär icke mera. — Ii har rätt, — fade den unge mannen nedFy