Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1863, sida 2

Mari a. Finsk Novell af Wendela. (Forts. fr. :cren Mir. Det war en sorglig saga! — sade den unge fri garen då han slutat. — Stackars flicka. J detta ögenblick rånade ett kanonskott ifrån siön. Alla tre ilade till fönstret. Öfwer trädens toppar på en närbelägen holme utåt stora farleden swajade den swenska krigsflaggan lätt för winden. Denna flagga fatt i toppen af masten på ett fartyg, fom has ftigt närmade fig midt för sundets utlopp. — Swenskarne komma! — utbrast Maria och lutade sig ut genom fönstret för att bättre uppfånga denna efsterlängtare syn — Gud ske lof! mi få hjelp. Äfwen ten unge ryske officeren hare närmat fig fönstret. Denna hennes glädje gjorde honom nedflagen, men han förftod den wäl. — Ri galärer er och jag bedröfwas deröfwer, — fade han. — Wi äro vå fiender? — Hwad annat då! — sade den unga flickan, — i tet hon höjde fia längre fram öfver djupet och med strålande blick följde jartynets rörelser, fom syntes på re öfwer träden framalitande masttopparne. — Jag hade dock hoppats motfatsen! ty sedan längre tid har jag i eder blott sett en wän. Flickan wånde fig om och fästade en förwånad och frågande blid på den unge mannen. Hon läste kanske i hans öga en tänsla, ten hon ide anat, ty en lätt rodnad färgade hennes find högre, och hon fade stolt: