Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1863, sida 3

lingen slutat sitt fora lif här på jorden, som nu öpp: nade fin famn för honom. En medaljona, fom han stärse burit wid sitt hjerta med fin mors porträtt, war den enda prydnad som fölide honom i grafwen. Denne ynglina war en af de många hoppaifwande telningar, som sålunda beröfwades wårt färernesland under denna olyckliga tid, då härjande farsoter bort ryckte en så betydlig del af landets befolknina, äfwen utom rem fom dogo wid hären. Det war en tid af djupa sorger och förluster för folt och land. Länge, länge hafwa dessa sår blödt. 3. Hjeltinnan. Omgifwen af skog, sjö, holmar, wikar och flår ligger en större egendom i sydwestra Finland. Def namn är Salmenfaari. Unnu liksom i förgångna tider befransas de åkrar och ängar fom närmast omaifwa gården, af en wacker skog, ännu badar den salta sjön foten af ven klippa, wid hwilten beningshuset står, naturen är ännu i denna vag tensamma fom då. Wäl är skogen mindre hög och lummig än förr, od) holmen, på hwilken bygg narerna och gårdsplanen äro belägna, har af tid och tillantningar blifwit förwandlad till en liten halfö, men ändå är det äfwen nu wackert denna nejd. Det är sommar. Augustifolen glöder öfwer de snart mognanre för: darne och i dess sken glimma som guld de för en lätt bris dansande wågorna i det långa fundet. Utanför på fjerden, der segelleden går till Bottnista witen, syntes till oc) med skum på böljans toppar, ehuru det det derinne i fundet mar få lugnt och stilla. (Fortj.)